Jag har gjort några försök att hitta foton eller berättelser/texter/fakta om vårt hus. Det är ju trots allt en klockaregård som uppfördes i kyrkans regi. Det borde finnas lite fakta tycker man. Men det har varit lite svårt (och i ärlighetens namn kanske jag inte har ansträngt mig jättemycket....än)

 

I veckan skickade jag i alla fall ett mejl till hembygdsföreningen här i byn och fick detta svar:

 

"Klockaregården byggdes enl uppgift som arrendegård under kyrkan 1898.
Då som lantgård med 12 ha. Därav 8,5 ha. åker och 3,5 ha äng. 
Tillbygd 1930 och ekonomibyggnad 1908.
Arrendatorn Sven Karlsson gift med Sofia Magnusson deras son Sven Johansson
övertog gården tillsammans med hustrun Britta dom fick tre barn Margit, Åke,
och Olle."

 

Med fanns också till min förtjusning två foton:

Vi tog bort den sista masoniten på golvet i sovrummet häromdagen.

Och ännu ett fint brädgolv tittade fram. Tack för det!

Ännu ett städpass klaradas av i huset förra veckan. Nu börjar det faktiskt likna ett hem.

 

Nu har de sista vitvarorna inhandlats.

Tvättmaskin, torktumlare och torkskåp....alla i svart.

 

 

 

 

...ett badrum!

Efter mycket klurande fram och tillbaka på hur vi skulle göra med väggen mellan kök och matplats kläckte Nicke idéen. Vi putsar den....eller rättare sagt, vi fejkputsar den med strukturmålarfärg.

Det var helt enkelt för många möten. Spiskåpan som går om hörn, köksskåp som sticker fram, hörn som kan stötas i...genom att "putsa" den slapp vi massa foder och lister och krångel.

Och det blir bra... Här är två detaljbilder. (Bild på färdigt resultat kommer när det är helt färdigt.)

(Spiskåpan är putsad "på riktigt")

 

Egentligen gillar inte jag heller när man "fuskar" eller låter material efterlikna andra. Plastmatta med mönster av trä tex. eller som här en gipsad vägg som ger sken av att vara murad... Men ibland kan även det vara den bästa lösningen.